Sandy

Jag & Mimmie kom fram till här om dagen att jag är världens optimist och hon är den största pesimisten. Men ändå så fungerar man hyffsat bra tillsammans, varför?

Jag tror de beror på att hon drar ner mig på jorden en smula. Det är nog bra om jag inte svävar runt där uppe i de blå heela dagarna. Jag däremot drar upp henne ifrån de bittra negativa och så möts man någonstans där mitt i mellan i något som kallas verkligheten.


Vad tror ni om de?