Sandy

Runt halv niotiden så där på kvällskvisten bestämde vi oss för att ge oss ut i backen för att åka lite skärtlapp, snowracer och tefat. Likt påbyltade små bebisar med termobrallor och allt drog vi oss ner till backen. Det var en laddad trupp bestående av mig, Gustav, Mia, Anna, Roomie-Anna, Annas syrra och Annas syrras kompis. Anna gjorde en strålande insats då hon släpade med sig längdskidorna ner och trampade runt i snön nedanför backen. Själva backen skulle hon bestiga med skidor en annan dag. Hon får trots allt en eloge för dagens skidåkare. Detta trots att Mia och Roomie-Anna var ute och yrade i skogen i två timmar på eftermiddagen. Men de gills inte. De är liksom proffs. Anna gör det med charm!

Efter lite friåkning vart de dags för tävling. Ett tefat, sju tävlande. Vem skulle vinna? Jag tar på mig rollen som första-åkare (läs: föråkare) eftersom jag håller i tefatet som ska användas. Vad jag inte tänker på är att backen naturligtvis inte alls är så uppåkt men glad i hågen svischar jag iväg ner för backen och tycker själv att jag kommer ganska långt. Tyvärr åker alla andra tävlade i mitt spår, plus ca: två meter extra vilket resulterar i att jag kommer mer eller mindre sist. Kul. Kul tävling.

Vi hade i alla fall kul och Anna och jag var grymma på att åka hand i hand måste jag säga. Så länge vi åkte rakt fram i alla fall och inte snurrade runt. Gustav gnällde mest på att det var dålig valla (??) på tefatet men verkade trots allt ganska nöjd ändå. Mia fick dagens mulning då hon helt lugnt ligger raklång i snön. Klart inte Anna och jag kunde motstå att slänga snö i ansiktet på henne moahaha! Gangster skulle ha varit stolt om hon hade sett oss!