Sandy

Äntligen!
Äntligen är jag hemma och äntligen fungerar blogg.se igen, det är med andra ord länge för mig att ta tag i de här med rapporteringen ifrån Barcelona nu. Here we go!

Tisdag
Samling på Arlanda efter en vansinnes taxifärd ifrån Campus där chaffisen snittade långt över tillåten hastighet. Hur som haver, alla barnen kom med på flyget så man får väl säga att reiseleite Nygårdh var mer än nöjd.

När vi väl kom fram på kvällskvisten var vi hungriga och trötta. Det bör påpekas att före detta idrottsfolk som inte får mat inte blir roliga. Det morras, svär och spottas om vartannat. Högst på priolistan stod med andra ord mat. Och vad finns alltid i närheten när man är hungrig? Jo, Donken så klart! Alltså, för att äta lite äkta spansk mat stövlade vi in på Donken och glufsade glatt i oss allt de hade. Herrarna i sällskapet var snäppet mer kultiverade och satte sig till bords på KFC. Lyckliga med mat i magen somnade de flesta sött och hyfsat tidigt den kvällen.

Onsdag
Strålande sol och värme. Här skulle vi trivas! Efter en utsökt frukost bestående av en baguette så hård att du skulle kunna mörda någon med den, margarin, marmelad och en äggkopp fylld med juice var vi redo att besöka en exotisk park. Väl där gick vi runt och kollade på coola byggnader men mest jobbade man på att stå så mycket som möjligt i solen för att bli så upptinad som de bara gick. Härligt värre. I parken upptäcktes dock att vi var de enda västlänningarna där då japanerna ställde sig för att ta kort på oss. Moviestars så de bara skrek om det med andra ord. Moviestar hette för övrigt vår teleoperatör därnere. Sammanträffande eller?!

Kvällen avslutades på ett uteställe i en mörk liten källare. I brist på ljus och inspirerade av alldelens för dålig Hiphop fick några klasskamrater ragg. Dock verkade inte det inhemska folket stå högt i kurs, istället var det bland annat pojkar ifrån Brasilien och flickor ifrån Canada som gällde.

Torsdag
Dagen som vi sportnördar hade väntat var äntligen här, fotbollstorsdag! Lite trötta i huvudet gav vi oss upp till Camp Nou eller Nou Camp. Väl där fick vi vandra runt och kolla på arenan, omklädningsrummet med pool, massageavdelningen pressavdelningar och ja, allt sånt som vilken klubb som helst har. Typ. Mäktig känsla tro det eller ej, även för en icke fotbollsnörd som mig.

Efter besöket styrde vi stegen mot en huliganutställning. Ett museum som visade upp saker som huliganer har kastat in på planen under olika matcher. Allt ifrån krishuvuden till stora slangbellor.  

Denna dag gav även tid för en hel del shopping. Massa shopping. Tröjor hit och byxor dit, vi tycktes nästan inte finna några gränser i vare sig budget eller antalet plagg. I alla fall inte Emma, the shopoholic nr one. Själv fyndade jag softa brallor på Zara och några coola tröjor. Mer än nöjd vill jag lova.

Kvällen bjöd på resans bästa middag. En trevåningsrestaurang med en kö som ringlade sig lång runt halva huset. Sådär bra reklam för restaurangen när en halvonykter uteliggare försöker jonglera och tigga pengar av oss. Han hade dock absolut ingen talang och det var mer för rädsla om sitt eget huvud som man tittade på honom än för att han hade någon form utav talang.

Åt i alla fall en underbar trerättersmiddag. Sallad med getost till förrätt, kyckling med rostade grönsaker till huvudrätt och världens godaste efterätt. Hallonsorbet och en frukttallrik med jordgubbar och kiwi tillsammans med en underbar jordgubbssås. Dessutom utsökt vin och bubbel till detta. Jag är mer än nöjd. Att jag dessutom inte ens kom upp i mina 33 euro som middagen max fick kosta, gjorde ju inte saken sämre.

Kvällen resulterade även i en utgång som mest gick i Housets tecken. Jag tycker inte om House. Det är en dålig musikstil. Punkt slut. I brist på annat ställe jag, Marina, Elin och Annika upp mitt på dansgolvet och körde samma dans som vi gjorde på Bosödagen. Det var klockrent, folks miner var helt oslagbara. Där hatet emot House vart för stort gick vi vidare men där var de, hör och häpna, house! Efter mycket velande hoppade vi till sist in i taxi och tuffade hem.

Fredag
Som den sanna skock sportnördar vi är, var det OS-time fredagen till ära. Vi tog en lätt hurtig vandrig upp typ flera mil i bergen. Eller i alla fall ett par kilometer. Minst. Väl där kollade vi in ett sportmuseum och om man ville fick man även kolla in anläggningarna men de hoppade jag, man har väl sett en friidrottsarena förut.På kvällen vart det en nostalgisk sista-kvällen-med-gänget utgång och den kunde inte ha blivit bättre. Klockrent ställe, skitbra musik, det vill säga både Grease OCH The way I are. Som aldrig förr dansade vi hela natten lång och hade så jäkla kul. Japp, till och med Martin dansade! En oförglömlig kväll som höjde hela resan till skyarna. Fram emot femsnåret vinglade vi dock hem och sussade sött.

Lördag
Det stod fritt på schemat vilket innebär kort och gott. Shopping! Tjejerna shoppade i tron att de aldrig mer skulle få shoppa och killarna shoppade mest för att de behövde köpa någonting och ha med sig hem till tjejen. Dock hölls shoppingtempot bara högt på förmiddagen, sedan kom bakfyllan, skavsåren och hemlängtan som ett brev på posten och alla landade i en hög på Starbucks i väntan på att få åka till flygplatsen.

Väl där var planet, självklart, försenat så där fick man vackert sitta och vänta. Här vore de synd att säga att humöret var på topp, yttrade man någonting annat än fraser som öhh, nää, aa, kanske, jag vet inte. Så svävade glåporden i luften och vara nära att drämma till. På flyget så hann vi knappt stänga dörrarna innan tystanden sänkte sig och alla föll i djup, dreglade sömn.

Fortfarande halvt sovandes tog vi sedan en taxi hem och klampade in igenom dörrarna runt halv-fyra tiden och de tog inte många sekunder innan snarkningarna dånade hos de trötta, hungriga, tjuriga men ack så lyckliga IK 2 eleverna.