Sandy

Det är så svårt att komma på någonting sammanhängande när tankarna svämmar iväg på helt olika håll. Några axplock...

1. Varför låter det som att jag har vatten i örat, jag har inte badat. Kan vax skvalpa?
2. Jag satt här för mig själv och skrek under handbollen. Högt. Undrar om någon hörde mig?
3. Jag borde duscha. Varför är det så jobbigt och omständigt?
4. Kan man vara kär i en plånbok? Köpte den finaste igår nämligen! (Ja, jag är tät för tillfälligt!)
5. Varför blir man alltid så jävla kär och jobbig när personen i fråga inte ens befinner sig i samma land?! Så onödigt på något sätt.
6. Jag har ätit i matsalen tre torsdagar i rad. Det är fler gånger än på hela förra året. Vad sjutton hände där?!
7. Jag lyssnar på Brittan - Gimme more (remix). Ofta. Jag som hatar Brittan!

Så många gåtor att lösa, så lite tid.

Sambon tog med sig sina lurviga tjurar till mystofflor ifrån Uppsala i helgen. Jag ställde dem lite fint bredvid mina duntofflor och det tog inte lång tid innan ljuv musik uppstod.

Numera jökar Doris och Ralf för fulla muggar på köksbordet! Heja. Doris och Ralf är alltså två högertofflor. Ytterst ovanligt men när det väl händer, då jäklar är det allvar. Grattis! Hoppas att Hulda och Enock hittar varandra sin som tid också. Håller er självklart uppdaterade kära läsare.

Jag borde....
...äta mat. Istället tog jag en Alvedon.
...läsa min fördjupningsbok. Istället kollade jag på film.
...duscha. Istället snöt jag mig och kröp djupare ner under täcket.
...jobba med min träningsplanering. Istället körde jag sms-terror till nära och kära.
...handla toapapper. Istället pillar jag mig i naveln och hoppas jag inte behöver gå på toa.

Varför kan jag aldrig få arslet ur vagnen och göra någonting vettigt?!

Att man aldrig lär sig.

Det är lika långtråkigt varje gång att vara sjuk. Alla andra är i skolan, själv sitter man hemma med fördragna persienner, mjukiskläder, fettigt hår, stökig lägenhet som luktar skunk och en "att göra"-lista som är alldelens för lång. Jag hade ju inte alls planerat in att bli sjuk nu! Morr.

Sicken tur att man i alla fall fick en hel bunt med nya filmer i julklapp som jag ännu inte hunnit titta på. Antar att det inte är någon idé att stressa upp sig, kan ju i alla fall inte göra så mycket nu, bara käka lite frukt och hoppas att gud snart har straffat mig klart. Mycket snart.

Det är ju typsikt. Lagom till att man börjat vänja sig vid sambolivet så ska han åka iväg! Han ska åka till Danmark och jobba i Köpenhamn i tre veckor, lyxjävel... Har aldrig varit ifrån honom längre än en vecka (nördigt jag veeet) så det här kommer att bli väldigt intressant. Kommer jag komma ihåg hur han ser ut? Kommer jag glömma vad han heter? Kommer jag förväxla honom med någon annan när han kommer hem?

Känns ju dessutom ännu värre när de sista han kommer att se av mig är en snorig svettig febrig jävel med way to rufsigt hår i mjukiskläder. Han säger att han gillar mig oavsett vad men de är ju bara sånt man säger....

To late. Bye bye. Finito.

Nu har bilen med siktet inställt på fest, skoj och Uppsala avgått och här sitter jag som en annan sjukling för jag fick inte följa med! Eller fick och fick. Kan knappt stå upp och prata med människor utan att jag får svettattacker och måste gå och helt otippat, snyta mig. Suck. Sambon tyckte allt jag behövde vila mig. Även fast jag desperat försökte hävda att jag inte alls var så sjuk. Han verkade dock inte höra vad jag sa...

Så nu sitter jag alltså här som en ensam gammal nucka och snurvlar för mig själv. Ska nog fira med hemkörning av pizza ikväll, någon som är på?

Huvudet dunkar. Halsen slemmar. Snoret rinner. Håret står på enda. Några få timmars nattsömn.

Visst blir man laddad att åka iväg på middag? Jag som vill så gärna. Inte ens kuckelimuckmedicinen i sann Karlsson på taket-anda hjälpte igår och då kan man ju fråga sig vad som egentligen hjälper?!

Har sedan igår eftermiddag gjort slut på en hel toarulle. Nej jag har inte varit dålig i magen, bara snytit mig till världens ände. Har känt mig en smula förvirrad de senaste timmarna och glömmer saker. Funderar på om jag har snyttit ut närminnet? Så mycket som jag har fräst i de där pappret så vore det konstigt om INTE några hjärnsubstanser åkt med ut...

Har fördraget i hela lägenheten just nu.
Inte så mycket för att jag är sjuk och tycker synd om mig själv, det är ju liksom som inte så mycket att se. Nej nej, för här inne försiggår en febril klackträning! Jag har väl aldrig ägt ett par skor med klack för jag har alltid känt mig så lång när jag har haft dem. Men nu har jag i alla fall tagit mig i kragen och köpt ett par svarta klassiska pumps. Nu gäller det bara att lära sig att gå i dem! Likt en annan Bambi vinglar jag runt här inne i lilla 1:an. Går till dörren, går till fönstret.

Sträck på ryggen och ta ut  steget! Skriker en liten röst inom mig som jag kallar klacktränaren. 
Tränaren är sträng men rättvis.
 
Om jag nu ska försöka bli frisk så måste jag ju kunna gå i klackarna om jag väl kommer till middagen. Tror iofs att det här mest kommer sluta i blåsor och ömmande fötter men håll tummarna för mig i alla fall!

Fast mina har naturligtvis liiite lägre klack.
Jag vill ju inte slå ihjäl mig...

I natt hade jag en mycket intressant dröm. Jag kom inte ihåg den när jag vaknade men efter hand så har jag kommit på mer och mer under dagen.

Det hela började med att Zlatan kom och handlade i min kassa på ICA. Lyckades på något sätt vara trevlig mot honom så det hela slutade med att han och jag tumlade runt inne på lagret (!). Dock jag meddela mina kära damer att han varken var bra eller särskilt välutrustad. Han var mest klängig och pratade om sin flickvän hela tiden.

Tror jag ska ge sambon en extra kram ikväll och tacka för att jag har honom inte Zlatan bredvid mig...

Ohh, typsikt! Nu ser det ut som att ännu en helg kommer att gå åt pipan...

Sitter här framför datorn med en näsa rödare än Rudolfs. Snyter ut ungefär fem kilo snor i timmen och halsen en tjock, svullen och härlig så att prata kan jag bara drömma om. Väser mest likt Sir Väs istället. Härligt va?!

Vill verkligen bli frisk tills i morgon för då ska jag och sambon på middag med alla hans kompisar. Jag som har köpt skor med klack och allt! såg ju nästan till och med framemot att pressa ner mig i den lilla svarta och min fina guld-bolero. Snyft.

Sedan på söndag ska jag och han vara med och debattera om Ridsportens Framtid. Såg det som en chans att visa framfötterna. Känner mig nu en smula osäker för helt ärligt, vem orkar lyssna på någon som väser, nyser på varannan stavelse, han snor i hela ansiktet?

Nej, dags att ta tag i detta. Några förslag på hälsokurer?
Funderar ju nu på frukt- och grönt kuren vilken inkluderar TV:n, mycket vatten, ett päron och en hel del Alvedon.

Varför sitter jag och bloggar en måndagsmorgon undrar ni? Brukar ju inte direkt vara den dag i veckan som man brukar ha mest tid över på morgonen eller hur. Jo, jag sattsar ju som ni vet hårt på att få priset som Årets Sambo så jag gick helt sonika upp tillsammans med honom för att göra honom sällskap vid frukosten. Och det var ju trevligt. Tills man sitter där 07:12, han har gått till bussen och själv börjar man 08:20. Hur tänkte jag där? Dessutom fick jag ta fram frukosten, plocka undan den OCH diska så vad sjutton vann jag på att kravla mig upp i ottan? Han verkade ju i alla fall nöjd över sällskapet, alltid nått.