Sandy

Utgång igår med Mimmie. Förfest hemma H i hans underbart centrala lägenhet. Dock var inte H med, han var i Växjö. Jag och Mimmie babblade på om allt som hänt i våra liv den senaste tiden och man kan väl säga som så att käftarna gick i ett.
Kvällens förfesthöjdpunk var lätt när Mimmies fader, pappa-Anders, ringde och pratade med oss. I högtalartelefonen hängdes han ut som aldrig förr och jag satt mest på sidan och garvade. Som vanligt. Han verkade dock tycka att vi var underhållande då vi fick den klockrena slutkommentaren "Puss i ljumsken på er båda". En riktigt rolig snubbe med andra ord!

Efter ett X antal cider började vi dra oss iväg till Konrad. Konrad var dock väldigt väldigt dött. Vi började konspirera om att om inte nästa låt var bra skulle vi dra. Som tur var måste DJ:n har anat våra onda planer då den ena bra låten efter den andra strömmade ut ur högtalarna. Kvällen var räddad.

Som pricken över I:et då dök Linus, Mike och Robin upp och anslöt till vårat coola gäng (Ja, det var bara jag och Mimmie). Någonstans här börjar det bli väldigt dimigt jag som aldrig dricker drinkar, tog glatt den ena snorgröna shoten efter den andra. Kombinerat med en brun samt en röd drink. Varvat med cider. Nu är jag med andra ord i högform. I samma veva som jag jag börjar inta min högform försvinner Mimmie iväg med någon mystisk Don-Juan. Sicken tur att jag får hänga med killarna och fick privilegret att dansa sista tryckaren med Linus. Wipp wioo! Lyckades även under kvällen stöta ihop med en gammal vän som sa både en och två snälla saker. Man tackar och bugar. 

Innan jag ramlar hemåt besöker vi de obligatoriska fyllekäkshaken. Donken och Subway. Linus frågar om smakråd och jag tycker han ska ta en skagen, min favvo. Dock inser inte herrn att de innebär att de kan innehålla räkor. Smart. Linus tycker inte om räkor. Pucko! Naturligtvis får oskydliga jag skulden. Kul. Kul kille. 
 
Framemot halv fyra tiden, efter en utsökt Subway-macka så ligger jag nerbäddad i H:s säng. Tyvärr är inte H där, men till sist somnar jag och snarkar så sött.

Med musiken strömmandes i öronen, vantar och långkallingar på och halsduken upp över halva ansiktet så traskar jag iväg bort till bussen för att uträtta mina söndagsärenden. Väl framme vid busshållsplatsen så ser jag en sån där liten låda man kan ta Sthlm City ur. Vad tror ni står skrivet i frosen på den då?
"Anna, Malin, Mia"

Busungarna har alltså varit där och skrivit in sina namn på väg till handbollen. Självklart tar jag kort på det med mobilen och skickar till flickorna som nog flinade lite kan jag tänka mig. De kände sig dock hedrade då jag berättade att de självklart skulle med på bloggen. För att citera
"Kul att vi får vara med för något annat är dagens kommentar någon gång".

Ska inte hänga ut några men det är inte utan att man vill gratta de två pojkar i klassen  som faktiskt fick till det igår efter bowlingen med två flickor på utestället de gick vidare till. 
Den ena fick dessutom till det på ett lite extravagant sätt. 
GRATTIS!

Jag fick chokladgodis bestående av små kulor av Fridas vänner när de var här. Ni vet såna där med fint papper och som man aldrig vet vad som finns i mitten? Jag hade några såna över och Tian kom på den brilianta ideén att vi skulle spela kula med dem! Sagt och gjort, vi byggde upp de klassiska pyramiderna och började kasta. Efter en del psykande, tjuvnyp och störande utrop så stod det 1-1. Man kan säga att jag var närmast hela tiden. Ni vet så där nära som man bara kan vara, utan att faktiskt träffa. Tian däremot, han satte den antligen klockrent eller så var han inte ens nära.

Efter en liten paus så insåg vi att nu var det dags. Nu skulle det avgöras. Vem var campus-champion, Sandy eller Tian?? Efter tre stentuffa omgångar så stod Tian som slutgiltlig vinnare.

Grattis eller nått...

Pendeltåg påväg till Bålsta

(Två hiphop-killar ~15 sitter och småpratar och tittar ut genom fönstret när tåget åker åker förbi Solvalla travbana.)

Kille 1: Kolla, vad är det där för en arena?
Kille 2: Assyriska hemmaplan såklart!
Kille 1: Men vad gör den där dalahästen där? (En stor travhäst i trä står framför travbanan)
Kille 2: Men det fattar du väl, det är ju för att de ska känna sig mer som oss svenskar.
Kille 1: Ah, just det!

Åhléns i Sergelgallerian

(Kvinnlig expedit ~35 slår in varor till en kvinnlig amerikansk turist i ~60)

Kvinnlig expedit: You know, if you want to you can leave it back in 30 days.
(Amerikanska turisten tittar frågande på expediten och sedan på sin medföljande väninna som skakar oförstående på huvudet.)
Kvinnlig expedit (nästan skrikandes som om det är volymen snarare än språkförbistringen som är problemet): WE LET YOU LEAVE IT BACK IN 30 DAYS!
(Amerikanska turisten nickar oroligt, tar påsen och väninnan under armen och hastar iväg.)
Amerikansk turist 2: What was that?
Amerikansk turist 1: I don't know. Just go. Hurry! Go, go, go!

Det är inte förens man har det lite kämpigt som man inser vilka som är riktiga vänner.
Har till min lycka insett att jag omger med bara helt underbara människor!
Oavsett om de tillbringar halva sin lediga dag med mig snyftandes i telefonen (Ida), om de köper med sig godis hem till mig (Malin) eller bara ger mig ett roligt smeknamn (Tobbe).
Allt piggar upp och
alla är så snälla...

TACK! ♥