Aldrig mer sprit!
De som skulle bli så kul, hade sätt fram emot att gå ut med hela klassen, men blää vad kasst det vart.
Det började iofs med en mysig tjejförfest med tacos, jag, Anna, Malin och Marina, det var riktigt trevligt. Sedan tog jag upp min Vodka och började grogga. Här någonstans kan jag önska så här i efterhand att någon hade stoppat mig. De första drinkarna glider ner fint, inga problems, men efter någon timme börjar jag se botten av flasken, jag har alltså drukit upp nästan en hel sjuttis... Inte bra pucko!
Jag känner att min mage gör vilda protester med ignorerar den glatt och åker vidare in till stan. Vi har blivit lovade att gå in 2 betala för 1, men hon i kassan skiter i de och vill ändå ha 100 spänn + 20 garderob. (Så dyrt är det minsann inte hemma, heja Västerås!) Virrig som är jag är har jag inte tillräckligt med casch så jag får snällt stå och vänta tills det kommer en snäll klasskompis som man betala min garderob, tack!
Sedan är toaletten i stort sätt de ända jag ser resten av kvällen om vi säger så. Envis som jag är, bestämmer jag mig för att åka hem, så klart utan att meddela någon, smart igen Sandra, not! Jag vinglar iväg till tunnelbanan, somnar naturligtvis på den, men vaknar precis när vi är i Ropsten. Där står jag och mår dåligt ett tag innan jag går ner till bussen. Där träffar jag en snäll Danne, som håller mig vaken tills bussen kommer, man tackar, man tackar! Sedan lyckas jag ta mig ända hem utan större missöden. Skickar i alla fall ett sms till Anna och säger att jag är på väg hem, bättre sent än aldrig antar jag. Stackarn hade visst varit lite orolig, förlåt!
Ussh, längtar hem till mina partybrudar där hemma nu, då var jag aldrig med om sånt här läskigt :)
Det började iofs med en mysig tjejförfest med tacos, jag, Anna, Malin och Marina, det var riktigt trevligt. Sedan tog jag upp min Vodka och började grogga. Här någonstans kan jag önska så här i efterhand att någon hade stoppat mig. De första drinkarna glider ner fint, inga problems, men efter någon timme börjar jag se botten av flasken, jag har alltså drukit upp nästan en hel sjuttis... Inte bra pucko!
Jag känner att min mage gör vilda protester med ignorerar den glatt och åker vidare in till stan. Vi har blivit lovade att gå in 2 betala för 1, men hon i kassan skiter i de och vill ändå ha 100 spänn + 20 garderob. (Så dyrt är det minsann inte hemma, heja Västerås!) Virrig som är jag är har jag inte tillräckligt med casch så jag får snällt stå och vänta tills det kommer en snäll klasskompis som man betala min garderob, tack!
Sedan är toaletten i stort sätt de ända jag ser resten av kvällen om vi säger så. Envis som jag är, bestämmer jag mig för att åka hem, så klart utan att meddela någon, smart igen Sandra, not! Jag vinglar iväg till tunnelbanan, somnar naturligtvis på den, men vaknar precis när vi är i Ropsten. Där står jag och mår dåligt ett tag innan jag går ner till bussen. Där träffar jag en snäll Danne, som håller mig vaken tills bussen kommer, man tackar, man tackar! Sedan lyckas jag ta mig ända hem utan större missöden. Skickar i alla fall ett sms till Anna och säger att jag är på väg hem, bättre sent än aldrig antar jag. Stackarn hade visst varit lite orolig, förlåt!
Ussh, längtar hem till mina partybrudar där hemma nu, då var jag aldrig med om sånt här läskigt :)
Kommentarer
Trackback