Min Dejt
Tänka sig. Sandy var minsann på dejt igår!
Det var inte utan att jag var lite smått nervös. Eller okej då, jag var verkligen skitnervös!
Vad ska man ha på sig?
Vad snackar man om?
Vad gör man?
Självklart var jag är alldeles för tidigt. Typiskt mig! Det gör ju bara saken ännu värre för då sitter man där och bara väntar. Sen ser jag hur han kommer långt långt där borta. Vad gör man? Vinkar man? Jag tittar lite generat åt ett annat håll och får genast en stor klump i magen, jag kommer ju inte ens våga säga halvsju! Lyckas dock haspa ur mig ett "Hej" och ger honom en kram.
Vi gick en promenad nere vid vattnet. Vi kollade på båtar för ett par miljoner kronor, kollade in hotellet som är uppe i ett träd och mest bara pratade om ditten och datten. Skönaste kommentaren droppade han ändå när vi gått ut genom Vasaparken.
"Shit, nu har jag verkligen ingen aning om var jag är! Dessutom är jag mörkrädd..."
OBS! Innan hade han noga påpekat hur bra han hittade i stan. Jobbigt läge.
Sedan satte vi oss på Gränden för en liten fika. Självklart bjöd han. Då vart jag lite nöjd med honom faktiskt. Vi kom fram till att Pingvinerna i Madagaskar är bland de roligaste som någonsin gjort och att Shrek 3 är något man längtat efter hela sommaren. Ett samtal helt på min nivå måste jag säga!
När caféet stängde så gick vi en liten runda till innan vi skildes åt i ett gatuhörn (!) och jag tog bilen hem och jag kan väl säga som så att stereon var på ganska högt och jag sjöng för glatta livet för jag? Jag var nöjd!