Sandy

På allmän begäran kommer här nu ett litet referat av vad som hände mig här om dagen. Varsågod Malin.

 

Det var i lördags som jag skulle ut och rida på Hot Shot (ja, hästen heter så). Jag sätter foten i stigbygeln och ska precis svinga mig upp i sadeln när jag inser att shit, mina ridbrallor sitter väldigt tight! Dock vill inte hästen så still så jag har inget val utan svingar mig halvelegant upp i sadeln. Ungefär fem centimeter ifrån sadeln inser jag att det aldrig kommer att hålla och mycket riktigt, när jag dimper ner i sadeln så spricker mina brallor med ett härligt ”riiitcch”. Kul.

 

Jaja, tänker jag, inte så mycket att göra nu. Jag bor inte så långt ifrån stallet så jag kan ju rida hem och byta sen på vägen tillbaka. Jag rider runt i skogen och vi kommer fram till en ganska brant backe. Jag ställer mig upp i sadeln och för varje steg som hästen tar känner jag hur brallorna spricker mer och mer och mer. Inser att det här inte kommer att gå vägen så jag vänder och börjar rida hemåt. Sätter av i full galopp och känner för varje språng hur det börjar dra kallare och kallare eftersom att hålet bara växer. Shit, är jag inte hemma snart!

Väl hemma kastar jag mig på mobilen, ringer in till mamma och säger att hon måste komma ut och hålla i hästen och det är fort. Halvt nyvaken kommer mamma ut och undrar varför det är så bråttom. Jag hoppar av hästen och då ser hon. Byxorna är spräcka ifrån gylfens slut, genom hela grenen upp halvvägs på baken. Nej tyvärr grabbar, jag hade tjocka långkallingar, men i alla fall, vilken syn! Springer snabbt in och byter om till ett par andra byxor och skrittar sedan hem i mina fina, hela, varma byxor.