Lördagsbestyr.
Idag har jag och Mia varit ute på äventyr mest hela dagen. Började med att åka in till sportutförsäljningen i Lidingö Centrum för att kolla lite, de sålde nämligen ut hela sitt sortiment till minst 50 % rea. Jag hittar hyffsat fort ett par svarta termobrallor som satt som gjutet. Heja! 500 :- kostade de ifrån början men halva priset vart de 250:-, helt i min fattig-studentprisklass! Då var det bara att betala då tänkte jag. Njaa... Så enkelt var det inte, det är nämligen väldigt väldigt lång kö innan man får betala. sagt och gjort, jag ska ju ha brallorna så är det bara så jag ställer mig i kön. Mia och jag kommer fram till att det kan ju max ta tjugo minuter, personalen brukar ju trots allt vara väldigt snabb när de är såna här rea-dagar på alla andra ställen. Jo tjena... efter 45 minuter i kö kommer vi äntligen fram och få betala. Inte blir det bättre av att man möts av skitgrinig personal som mest tycker att man är i vägen. Hallå puckon, hur smart är det att bara ha en kassa när det är en sån stor utförsäljning?! Suck...
Efter detta begav vi oss vidare mot Willys. Vi har dock ingen aning om hur vi kommer dit. 233 kanske går dit, men hur kommer vi till en hållplats med 233? Vi tar en annan buss för att kunna kliva av vid en hållplats som 233 kan stanna vid. Dock kommer 203 före så vi frågar snällt om den stannar vid Willys. "Ja visst" säger chaffisen. Vad han glömde att berätta var att bussen åkte tillbaka till där vi kom ifrån, plus runt stora delar av ön innan den till sist efter kanske 1/2 timme kommer fram till Willys. Hade vi varit kalla och väntat tre minuter till på 233 hade vi varit framme efter kanske åtta minuter. Kul. Kul bussar. Dock tar vi ut våran frustration som alla andra tjejer gör, vi shoppar! Dock är det ju på Willys, men i alla fall, shopping som shopping. Med alldeles för mycket mat i kassarna kånkar vi oss iväg till bussen. Sista promenaden hem svär vi mest över hur mycket mat vi handlat. Vad vi inte tänkte på var ju att vi skulle bära hem all mat en kilometer, var av säkert 200 meter är låång brant uppförsbacke.
Väl hemma var vi ändå ganska nöjda för nu är ju faktiskt kylskåpet, skafferiet och frysen full med massa godsaker. Eller godsaker säger jag, i morgon kommer jag i alla fall stå och stirra in i det proppfulla kylskåpet och klaga över att jag inte vet vad jag ska laga, men va sjutton, vem bryr sig om i morgon??