Äntligen Håltagning
Okej, nu har jag faktiskt tagit mig i kragen.
Efter att ha diskuterat med mig själv fram och tillbaka, dreglat över alla andra som har söta örhängen och bråkat med mina nära och kära har jag äntligen bestämt mig, jag ska ta hål i öronen!
Folk måste ja trott att jag har varit galen när jag mer eller mindre stirrat på deras öron. Som att det vore något magiskt med örhängen. Jag är hopplös och så galet odiskret jag vet.
Angående bråket så säger min kära mor att det inte är bra eftersom mina öron vart helt coco förra gången när jag var 10 år och tog hål. Hon tror att de kommer bli exakt samma sak och helt ärligt så tror jag att hon hoppas att jag ska ta hål och sen misslyckas så att hon ska kunna säga "Vad var de jag sa?!" Ni vet som mammor brukar säga? Den andra är H. Han tycker det är totalt onödigt och förstår inte riktigt att jag vill bli en smula girly.
Ringde till ett mysko litet turkställe och frågade lite om läkningstid och sånt. Den mysko lilla turk-butiken är läskig, full med guld och gamla damer i stor vida kjolar, MEN de är billiga och grymt duktiga så vad sjutton, dit ska jag gå i alla fall. Hoppas bara att jag kommer tillbaka med båda öronen i behåll?!