Sandy

Kollade ut på verandan och fick till min fasa se att en stackars fågel hade virat bort sig bland alla glasrutor.
Det är öppet på ena sidan men de fattade så klart den dumma pippin.
Jag tänkte då vara lite listig och smyga ut ifrån päronens balkongdörr så att jag skulle skrämma den emot den sidan där det inte är nått glas. Extremt nöjd med min plan smyger jag ut och sakta sakta hoppar fågeln åt rätt håll. (samtidigt som den bajsar nere hela räcket typ).

När pippin har kommit halvvägs ser jag bara ett svart sträck som kommer ifrån igenstans. Tror ni inte att det är min jagarmaskin till katt, Ebba?! Hon jagar runt den stackars pippin och jag jagar katten. Tyvärr var jag för långsam (skyller skarpt på träningsvärken sedan gårdagen) så hon får tag på fågeln och tuggar i sig den i ett nafs.

Vi är nu mycket sura och besvikna på henne nu så hon känner något dissad. För att säga förlåt går hon nu och smörar för samtliga familjemedlemmar. Hon spinner, kurrar och stryker sig emot benen och tittar på en med stora söta ögon. Vi är dock benhårda och tänker låta henne hållas i alla fall MINST tre minuter till.

SuperCatNanny skulle vara stolt!
Vaddå? Jag tror bergis hon finns!



Den onda katten!