Träningsvärk är djävulens påfund
Träningsvärk är kul till en viss grad. Man känner sig lite mör men nöjd över att man har tränat liksom.
Men träningsvärken kan gå över styr ibland. Ni vet när man inte kan röra sig och allt bara göra jätteont?!
Fick rida lite på Lottas häst Frallan i helgen. Ingen fara tänkte jag, så otränad kan jag ju inte ha blivit eftersom jag red en del i sommar. Tji fick jag...
Likt en gamling vankade jag ur sängen i måndags. Varje rörelse gjorde riktigt ont och hela benen var bara som två stubbar och tog jag längre steg än 20 cm så dog jag. Kul. Kul häst.
Trodde dock att de skulle bli bättre men icke sa nicke. Såhär tre dagar efter ridturen sitter jag fortfarande med ljumskar stela som betong. Varför valde jag att syssla med en sån här sport för?! Kunde jag inte bara ha lärt mig att sparka på en boll, kasta en boll, springa fort eller någonting? Jag ska ta ett allvarligt snack med mamma och pappa!