Gammal och bitter
Jag måste verkligen vara en riktig enstöring.
Solen strålar som aldrig förr ute (eller okej då, som igår men i alla fall) och jag vill verkligen bara sätta mig där ute och njuta. Problemet är bara alla folk. Överallt springer det folk här på Campus fram och tillbaka. Det hade ju varit okej om det bara hade varit mina söta klassisar men nu är det ju de andra på skolan, de andra som jag inte riktigt är beredd att visa mig lättklädd och morgontrött inför. Jag vill kunna njuta av solen utan att behöva dra in magen varje gång jag hör fotsteg. Jag vill heller inte prata med någon och jag vill framför allt inte behöva be om ursäkt för den bländande effekt min uppenbarelse har. Ja alltså inte för att jag är så himla snygg utan för att jag är groteskt blek.
Jag skyller allt på min mor och far som är likadana. Men jag är inte bitter, nej nej...
Shit, jag håller verkligen på att bli gammal!