Sambons sekreterare
Vad härligt det är att vara tillsammans med en kille som sysslar med samma idrott som en själv. Eller ja, nästan alla gånger i alla fall. Just nu när jag är på praktik är det mindre bra. Jag har helt plösligt gått och blivit hans sekreterare. Hur hände detta?! Inom loppet av 23 minuter lyckades jag inte få en, men två meddelanden som jag skulle vidarebefordra. Det var "inte livssviktigt men det var bra om det kom fram". Men andra ord var det skitsviktigt att jag kom ihåg att hälsa tid för ett möte. Ångest. När det dessutom är min handledares chef som säger det vågar man ju inte annat än att lyda order. Det vart med andra ord inget gulligull i telefonen igår, det var ren info som jag pumpade ur mig i 320 km/h, livrädd för att glömma något.
Fick dock ha lite kul åt hela scenariot igår.
Min handledare: Fan försöker ringa till dig boyfriend men han svarar ju aldrig!
Jag: Kanske är bättre om jag går och ringer istället för då svarar han säkert höhö! (skitnöjd)
Min handledare suckade nåt om hopplöst Bosö-fall, har ingen aning om vad hon pratade om. Jag som tyckte jag var skitrolig.