Självförtroende i överflöd

Fick just ett intressant telefonsamtal ifrån min kära lillebror på 13 år. Till storyn hör att han befinner sig i fjällen med en kompis familj och har aldrig åkt skidor tidigare. Han har dessutom ett självförtroende som skulle få Gunvald Larsson att börja gråta.

Pontus: Hej! Du, kan du hoppa med skidor?!
Jag: Hej! Öhhh... nej, hur så?
Pontus: Ha ha, du är så dålig syrran, de kan jag nu!
Jag(irriterad): Meeh, det är ju inte direkt något vuxna gör, de är mer barn som gör!
Pontus: Mehh, daa, vaddå, tack för den, och de är du också förresten så de så!
Jag: Går det bättre att åka nu då?
Pontus: Asså vaddå, jag kan ju åka?! Jag är ju inte lika dålig som dig...
Jag (skitsur): Men jag har ju åkt med skidlärare och grejer, de har ju inte du!
Pontus: Men jag behöver ingen skidlärare för jag är så himla bra.

Suck!

Jag slutar aldrig att förvånas över min kära brors gigantiska självförtroende. jag slutar heller aldrig förvånas över hur min kära bror lyckas locka fram den där gamla moraltanten som bor någonstans långt där inne i mig som tar till ordval som "de är mer barn som gör!"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback