Sandy

Nu är jag hemma igen. Känns verkligen jättebra att vara hemma. Speciellt när man måste städa, handla och helst hinna jobba med praktiken i åtta timmar. Jag ska gärna hinna piffa mig lite också mitt i allt och någonstans hade jag en våt dröm om att hinna träna lite. Pyttsan. När Sambon dessutom hade glömt bilnycklarna i fickan vilket resulterar i att jag får gå och handla, slog jag nästan volter av lycka.

Men vet ni vad, jag klagar faktiskt inte för han är världens snällaste, gulligaste och bästaste, solen lyser och jag kan ju lyssna på ljudbok eller bra musik under tiden så varför klaga?!

Ikväll blir det dessutom picknick med vin och mys nere vid vattnet, härligt värre. Säger ju att han inte är så dum trots allt :)

Jaha då var man hemma igen då efter åtta timmar på ICA. Tjohoo!
I morrn blir det dock full rulle, minst sagt! Kommer att få gå upp vid 06:00. Jag vet, totalt omänskligt tidigt på den heliga vilodagen. Jag har helt klart valt fel sport...

Hur som haver, då ska jag i alla fall rida och jag måste vara klar till tio för då ska jag åka tåg till Sura. Där ska jag åka med killens syrra på tävling. Jag är nämligen 1:a hästskötare, det är inte utan att jag är lite stolt! Sedan åker jag buss direkt ifrån tävlingen till tåget som ska ta mig till Sthlm. Väl där ska jag dock kräva att my man kommer och hämtar mig. Punkt slut. Hoppas att jag någon gång ska hinna äta, kissa och andas. Men de löser sig. Ska i alla fall bli kul, var ju ungefär ap-längesedan jag var ute och hängde på tävlingar... Undrar om jag kommer ihåg hur man gör?! Har ett svagt minne av att man skulle hoppa över några hinder och att de typ skulle gå snabbt och grejer för då typ vann man... eller? Var det kanske tvärtom? Hum...

Gud så praktiskt det är när man blir så gammal som jag. Man kan liksom med gott samvete sitta hemma i mysisar en fredag och bara vara. Min fredag är iofs inte ultimat eftersom jag inte har någonting gottit att äta. Läs CHIPS! Tänker dock fixa det efter jobbet i morgon, man är ju liksom inte mer än människa hallå!

Nu sitter jag och fixar och trixar med lite cool musik till iPoden. Har dock kommit in i en lugn period vad gällande musik, hum, kanske för att jag bara vill sitta på trappen i solen och njuta och då passar det ju inte riktigt in i bilden att headbanga antar jag. Hur som haver, nu hägrar sängen strax eftersom jobbet väntar i morgon.

Min blott 13 åriga bror är helt sjukt jäkla rolig ibland. Jag har velat bloggat om detta i 30 min men har haft sån skrattkramp, ni vet när man inte kan greppa någonting, att det har varit spritt språngande omöjligt.
Det här var i alla fall vår konversation.

Jag: Ska du konfirmera dig?
Brorsan: Nej, jag tror ju inte ens på han där uppe i himlen!
Jag: Oke...
Brorsan (avbryter): ..eller jo, en gång trodde jag på gud. jag hade stått och försökt få igång min cross i 2 timmar.
Jag: Hum
Brorsan: Okej en timme men i alla f...
Jag:...ehh?
Brorsan: Ja men visst, en halv timme då men...
Jag: -host-
Brorsan: OKEJ DET TOG EN KVART! Nu sabbade du ju hela historian!

Sedan föll han in i bebisstadiet. Han har en tendens att hamna i det när jag är hemma, bara för att han vet att jag skrattar så att jag får ont i magen när han håller på. dagen favorit ifrån brorsan-blir-fem-år-och-gråter är i alla fall:

Brorsan: Jag måste träffa en sån där barnpedagog, ge mig en pedagoooooog!!
Jag: Hahahahahahahahahahahahahahaha!

Han går sedan runt och skriker att han behöver prata med en pedagog. Detta gör han i ca 4 min. Konstant. Jag var tvungen att lägga mig ner på golvet. en vacker dag ska jag lära honom att det heter barnpsykolog men inte riktigt än, jag tycker de här är alldelens för roligt än så länge!

Vad härligt det är att vara tillsammans med en kille som sysslar med samma idrott som en själv. Eller ja, nästan alla gånger i alla fall. Just nu när jag är på praktik är det mindre bra. Jag har helt plösligt gått och blivit hans sekreterare. Hur hände detta?! Inom loppet av 23 minuter lyckades jag inte få en, men två meddelanden som jag skulle vidarebefordra. Det var "inte livssviktigt men det var bra om det kom fram". Men andra ord var det skitsviktigt att jag kom ihåg att hälsa tid för ett möte. Ångest. När det dessutom är min handledares chef som säger det vågar man ju inte annat än att lyda order. Det vart med andra ord inget gulligull i telefonen igår, det var ren info som jag pumpade ur mig i 320 km/h, livrädd för att glömma något.

Fick dock ha lite kul åt hela scenariot igår.

Min handledare: Fan försöker ringa till dig boyfriend men han svarar ju aldrig!

Jag: Kanske är bättre om jag går och ringer istället för då svarar han säkert höhö! (skitnöjd)

Min handledare suckade nåt om hopplöst Bosö-fall, har ingen aning om vad hon pratade om. Jag som tyckte jag var skitrolig.

Vad härligt det är att vara hemma igen. Man liksom trillar tillbaka till i den där 16-åriga suckande tonårsrollen på nolltid.

Mamma: Har du ont i halsen?
Jag: Nej, hur så?
Mamma: Varför har du då halsduk på dig inne??
Jag: Det är en scarf och den kan man ha inne som en accessoar!
Mamma: Suck...
 
Mamma har aldrig varit så mycket för de där med mode.

Jag måste tyvärr göra mina tappra söta läsare besvikna. Jag kunde inte rida med kära svärmor igår för hon vart försenad för en av pållarna var tvungen att opereras. Jag också dock dit och red själv och det var nog så kul att bara hänga i stallet med henne. Hon tycker mest att det är roligt och prata. Konstant. Riktigt rolig vill jag lova. Pedagogisk är hon också. Alla som känner mig vet att jag inte är bäst på att hitta hit och dit. Kan ha något att göra med att jag inte kan höger och vänster. Hur som haver, hon beskrev en runda jag skulle rida. Först beskrev hon den öga mot öga. Sen ställde hon sig bredvid mig och visade med armarna. Sedan hade vi en repetition återigen för att se att jag var med. Självklart var jag inte det. Jag tappade bort mig någonstans där vid vänster till vita huset då jag febrilt stod och försökte komma på vilket håll vänster är. När jag väl kom på det var hon redan betydligt längre bort så jag började tänka på annat. Men det var helt klart en fin tanke. Inte konstigt att min kära sambo är så otroligt pedagogiskt.

Idag ska jag förövrigt kamma hem en hel del vuxenpoäng. Ska ut och rida med sambon mamma. Shit pommes, hur seriöst är inte de då?! De är så snälla och rara och låter mig rida hos dem och det gör ju inte saken sämre att jag får hjälpa till med min nya förälskelse, Fabian. Så jäkla söt! Är som en jättebebis som mest är rädd för allt och har absolut ingen koll på sina ben men det är såna jag gillar. Han lär ju dock kräkas på mig när jag kommer jollrande på honom och ropar på "Fabbibaii puttinutten" Risken finns ju att han dissar mig så hårt och vägrar komma in. Hum. Aja, jag kan ju i alla fall inte köra på den strategin när svärmor är med, herregud vad skulle hon tro då? Här är det seriösa Sandra som fram. Shit och hjälp, hur sjutton ska de gå...

Önska mig lycka till...

Nu sitter jag här på praktiken och tjuvbloggar.
Jag har nämligen kommit fram till att de är det enda sättet att se upptagen ut så att man slipper långlunch / långfika. Om jag fortsätter som jag gör nu med allt fikande så kommer jag att rulla hem till Bosön sen. De beror dock inte på fikabröd i stora lag i form utav saftiga bullar och knapriga kakor, nej nej. Här pratar vi alla dessa koppar med coco créme. Ni vet, varm choklad med vispad mjölk. Mums! Dock är det inte lika mums för varken figuren eller kissblåsan att dricka så många koppar om dagen som jag gör. Men sitter jag här i min lilla vrå är det lättare att undvika denna freestele.

Hur står de till med er andra? Hur har mina kära klasskompisar de på sina praktiker? Rapport tack!

Tänkte bara kika förbi och säga att jag lever. Det är dock superduper fullt upp just nu så jag hinner knappt med att varken kissa eller äta mat. Och då är det illa. Det gick i alla fall kalasbra i Leksand och min praktik rockar så nu är jag mer taggad än någonsin att starta eget vill jag lova!

Har minsann varit ute och sprungit nyss så nu kan ni ju sitta och filosofera över vad sjutton de var som hända där tills vi hörs igen i morgon för nu har jag en del saker att fixa.

Föresten. Behöver ett coolt namn på ett hälsoföretag. Förslag är sjukt välkomna och ett hemligt pris är utlovat till den som knäcker ett riktigt bra namn nu så snälla snälla hjälp!

I morgon drar vi på road trip till Leksand.
De är dock inte så roligt som de låter. Eller jo förresten, lite kanske. Jag ska hålla i en kostföreläsning där för en utbildning som Ridsportförbundet håller i. Här gäller det att få in foten så man tackar ju inte direkt nej! Är dock en smula nervös, är ju inte direkt en superexpert på kost. Jag jobbar nu på strategin att jag späckar min föreläsning så mycket att de helt enkelt inte hinner med några frågor. Vår lärare i ämnet Pedagogiskt Ledarskap skulle förmodligen slita sitt hår om han hörde om mina opedagogiska metoder men vad ska man göra, nöden har ingen lag!

Sambon följer med eftersom han också är Ridsportare så det blir romatic weekend fast med jobb. Typ. Kan vi behöva med tanke på att jag efter de åker hem till Gurkstaden på praktik i sex veckor. Fast jag kommer nog försöka mygla mig ut hit X antal gånger, moahaha!

Igår stod det benträning på schemat och inte helt otippat så kom självklart träningsvärken som ett brev på posten idag. Detta anser jag vara en ypperligt bra ursäkt till att inte träna idag. Istället ska jag stilla mitt dåliga träningssamvete genom att åka in till stan och handla lite träningskläder tänkte jag.

Har 25 % rabatt på Adidas genom skolan så här gäller det att fynda vill jag lova!

Min plan är att finna...
1. Ett par löparskor. Gärna ett par som ger mig kondition och vältränade ben på köpet. Bäst att fråga någon i affären som vet vilka skor de kan vara, vart så osäker sist när jag provade, kände mig sjukt otränad vad jag än provade. Det kanske är någon magisk knapp som personalen måste trycka på för att funktionen ska träna i kraft?

2. Ett par träningsbyxor. Det blir lätt. De får inte vara för korta (tack gud som gav mig för långa ben), men heller inte för långa. Jag vill heller inte ha vida byxor. Fast inte sådär cellulit-tighta heller. Balansgången är hårfin.

lätt som en plätt alltså, önska mig lycka till!