Öronmärka tjurarna
Igår hörde jag på förmodligen världens roligaste telefonsamtal.
Ni vet ju alla vid de här laget att jag köpte att par tofflor i form utav ett par tjurar till sambon för en tid sen. Igår bestämde han sig dock för att ta det här med tjurar ett steg längre och eftersom de äger en stor gård så ringde han sonika till sin storebror för att be om hjälp.
E: Har vi några såna där öronmärkningslappar över?
Brorsan: Ehh... hur så?
E: Jo jag skulle behöva ha dem för att ehh...öronmärka mina....ehhh... tofflor.
Brorsan: (tystnad) Ja... de kanske vi kan ordna...
Till saken hör att brorsan inte är sen att hugga och retas som en sann storebror men här tog lillebror saken till en helt ny nivå och han fann helst enkelt inte några ord.
Gissa om jag satt och skratta så tårarna sprutade i bakgrunden?! Eller skrattade och skrattade, jag mer skrek. Den minen han hade var oslagbar. Han körde nämligen hej-jag-är-fem-år-och-jättesöt-och-ska-be-om-en-jobbig-sak.
Skön tunga i näsan förresten hahaha!
Hahaha stackars dessa tofflor som ska öronmärkas kan du inte övertala honom att låta bli;)