Rädd på gymmet

Nu verkar min pulsklocka ha fattat vad det handlar om för under hela passet hade jag faktiskt helt normal puls. Humm, den kanske bara behövde vänja sig lite, kände sig nog lite ovan och förvirrad stackarn.

Såg för övrigt en galen pappa på gymmet som mest bara gapade på sin stackars son. Iofs skrek han nästan lika mycket tillbaka men för en konflikträdd skitunge som mig är ju sånt där bra obehagligt. Usch. Väntade bara på att han skulle komma och skicka någonting i stil med:

- Ligger du där och latar dig va, träna för i helvete!

Jag hade säkerligen inte vågat säga emot utan jag hade vackert krälat vidare med mina övningar på mattan. Det är ju typiskt att man är så feg alltså...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback