Chockträning
Igår vart det tungt vill jag lova.
Klassen pallade sig snällt ner till hallen när det vankades praktisk träningslära. Lyckligt omedvetna om vad som skulle hända. Därav drabbades jag av en smärre chock när de berättade att det var dags för ett omvänt Bip-test. Ångest. Genast fick man ju liite ont i knät, det gäller ju att helgardera sig hallå! Ni som känner mig vet ju att jag hatar när jag får veta saker sådär i sista sekund. Usch.
Hur som haver var det bara till att ställa sig där på linjen och börjar springa. Vända. Och springa. Vända och springa. Det gick ut på att man skulle springa så många 30m x 2 rundor på 20 minuter. När Svennar gapade att det hade gått fem minuter var jag helt färdig. Kul. Kul kille. Lyckades i alla fall palla mig igenom de där dumma testet men resultatet håller jag minsann sött för mig själv.
Tror att jag befann mig i någon form av chock för när jag var klar så pallade jag mig vackert vidare till gymmet. Vad sjutton hände där?! Vart ett mage- och ryggpass och tro det eller ej men det gick faktiskt riktigt riktigt bra.
Som pricken över i:et var jag ute på en 50 min promenad i morse innan skolan, lite stolt faktiskt. Hävdar dock fortfarande att detta kommer hålla i sig max till nästa vecka men men, det gäller att hänga med så länge man kan, innan man vaknar upp och undrar vad sjutton man håller på med.